Habent sua fata libelli

Idag har jag läst igenom gamla dikter. Det är helt sjukt egentligen, vilket ordförråd och aldrig sinande inspiration jag hade förr. Och jag visste allt om livet och kärleken, fast kanske ingenting egentligen. Jag älskade så innerligt, och kände den djupaste av smärta. Idag är känslorna mer avtrubbade. Kanske kommer jag aldrig mer att älskas eller älska såsom jag gjorde då, för ca 10 år sedan. Var tog orden vägen? Jag har inte skrivit på många år, och saknar det innerligt.


Här är en dikt jag skrev under en lektion 2007;

Du får min mask att krackelera
tusentals sprickor

älskling jag är tom nu

min värld raserar och

jag tappar bort det jag

trodde var

mig själv

Jag tar av mig masken

och jag dansar

naken in i din famn

ett tomt ark för dig

att måla en tavla på

precis så som du vill

ha mig

Men jag talar till en döv

med en stämma så stum

välj mina ord

och vi skall

förstå varandra

på helt rätt sätt

baby

Kommunicerar enbart med närhet

masturberar

till tystnadens makt

du har mig avklädd

och missbrukar

libidons styrka

igen

Om du öppnar alla inre dörrar

som jag

och ger mig fritt tillträde

till dina rum

så skall du få

min tillåtelse att

låsa ibland

Eskapismen är vår bästa vän

och du är den

ljuvaste av drömmar

jag flyr så gärna

till dig

men du är

någon annanstans

Och här är en annan gammal (2006 kanske?) goding om att älska någon man kanske inte riktigt kan få:

Alla vet vi väl 
att den förbjudna frukten
är den mest delikata
och dess
sötma smeker
alla mina sinnen
såsom dina kyssar
gör

Jag blir ej förvisad
ut ur paradiset
för den glupska tugga jag tar
det 
är 
i himmelriket jag hamnar
och vår kärlek 
borde inte få vara
fel


Du strålar älskling
och jag blir bländad
av detta fantastiskt
fina
skimmer
jag svävar som bland molnen
in i din 
famn


Dina vrår och skrymslen
vill jag söka skydd
och leka
bland
såsom
du brukar 
gömma dig
tätt intill och i
mig


Vi badar 
i kärlekens
gyllene sjö
simmar
tillsammans
men jag vill ha
fastland baby
stadig mark under
fötterna

Jag vill slippa gråta mer
min högsta önskan är att
få vara rätt för dig
igen
och 
att du ska låta mig
vara närmast och dela livet
jag lovar att du inte ångrar ditt
val