Sine labore non erit panis in ore

Den här dagen började sådär ofattbart bra, trots en dystert grå himmel och regn. Iklädd en orange klänning gav jag mig iväg till jobbet, och möttes av komplimanger för såväl klänningen som min nya frisyr. Då blev jag genast på bra humör. Sedan följde ett gäng trevliga kundmöten, med glada, trevliga, nöjda, kunder. Ett par vänliga ord kan verkligen förändra en annans person dag helt. Tyvärr kan även hårda ord ha samma effekt.

  Efter lunch försvann mitt bra humör för en tid, då jag fick höra ""Du duger tamejfan inte till någonting" av en kund. Även om jag förstår att kunden egentligen inte var arg på mig så blev jag sårad och det träffade mitt i prick. Jag har så svårt att förstå att man kan säga så till en främmande människa. Genom telefon vågar folk säga helt andra saker än vad de skulle göra öga mot öga. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på alla de elakheter jag fått höra under min tid här. Jag har blivit både ledsen, sårad och fly förbannad. All världens problem har varit mitt fel. Det är fruktansvärt jobbigt att inte alltid kunna hjälpa kunderna, och jag lider nog av det utan att behöva bli förolämpad. Jag förstår att de är upprörda och arga ibland, det är inga konstigheter, men att låta det gå ut över en annan människa på det sättet, det är inte riktigt ok.  De har svårt att förstå att jag inte är beredd att riskera att bli av med mitt jobb genom att bryta mot gällande lagar och regler. 

Jag har lärt mig att skaka av mig alla negativa känslor, ta på mig ett leende och glatt ta mig an nästa kund, och det fungerar för det mesta. Men det är påfrestande. Idag dröjde det som tur var inte länge innan jag fick en vänlig kund som sade snälla saker, och det lever jag på en stund.