Ad infinitum

Jag har kommit ganska långt i plastbantningen, men på en del plan är det svårare, och jag hittar varje dag prylar som jag missat. Har en taklampa i vardagsrummet i plast, som sambon aldrig kommer gå med på att byta ut, så det får jag leva med. Dessutom några tidskriftssamlare från 70-talet, som jag ogärna bara vill kasta bort (de håller ju mycket bättre än de i papp). Blommornas innerkrukor är i plast, även om de flesta är planterade direkt i en ytterkruka.

Har nu även börjat fundera lite kring mitt förråd. I nuläget har jag främst kläder, papper och gamla leksaker (i plast, men som jag omöjligt kan skiljas från av sentimentala skäl) i pappkartonger. Detta fungerar ju hyfsat bra, men jag skulle vilja ha något mer stabilt och som skyddar bättre mot fukt och ohyra.Vet att det finns väldigt bra, stora plastbackar med lock som skulle var ypperliga för detta ändamål. Hur skulle ni resonera där? Är det ok att ha plast som förvaring i ett förråd? Man vistas ju i princip aldrig där, och det som förvaras där kommer generellt sett aldrig att användas.

I badrummet har jag en plastkorg till förvaring av handdukar, och den kan jag ju hitta ett bättre alternativ till, även om det är skönt med något så vattentåligt. Duschdraperiet är en annan sak jag tänkt på, har inte hittat något bra alternativ ännu, men har i alla fall inte den plastigaste varianten idag. Ikea-påsar är oumbärliga som tvättpåsar, fast jag har planer på att sy upp i tyg. Men där är det ju så att de är jättebra de gånger man behöver frakta blöt/fuktig tvätt.

I frysen bor fortfarande en del fryspåsar Har ännu inte tillräckligt mycket matlådor i glas/plåt för att kunna avvara dem till det ändamålet, men detta är helt klart jag har planer på att förändra. Mycket mat kommer ju i plastförpackningar också, och jag har inte orken/motivationen att packa om precis allt heller. Dessutom är grönsakslådorna i kylen i plast. Suck!

Saker jag troligtvis aldrig kommer att rensa ut (någon måtta får det vara!) är pennor, smycken, hushållsassistenten och min ypperliga hushållsvåg (lägger ändå det som vägs i en skål eller på en tallrik). Elektronik är ett annat svårt område. Hemmet är fullt av kablar med plasthölje,eluttag och annat trams. Vanliga bläckpennor är tillverkade av plast, men knappast i några sådana mängder att det är skadligt. Det är lätt för mig att hetsa upp mig för mycket och få en aning panik. Kan tänka mig att det blir ännu värre när jag får barn, då det är extra viktigt att de växer upp i en giftfri miljö. Någonstans måste jag ändå hitta en lagomnivå som fungerar för mig. Men vart är det egentligen rimligt att dra gränsen?