onsdag 5 februari 2014
Inde ira et lacrimae.
Vad gör man när de människor som borde finnas där för att stötta, hjälpa, torka tårar och trösta, är de som sviker och sårar?
Jag ger nog upp. Igen. För ensam är inte stark, utan åt helvete jävla svag. Jag faller och faller. Och tar du inte emot mig så blir landningen min död.
Etiketter:
Tankar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar