Nullum est iam dictum quod non dictum sit prius

Det är bitande kallt ute och jag har inte riktigt tinat upp ännu efter morgonens cykeltur. Jag var till Arbetsförmedlingen på ”Jobbmorgon”, något nytt påhitt de har, vars syfte är att man skall mingla med arbetsgivare och arbetsförmedlare, och få hjälp att hitta bland jobben på Platsbanken etc. Det kan säkert vara en bra möjlighet, om man är bättre på småprat än vad jag är.

Frusen ända in i själen har jag sedan ägnat större delen av dagen åt soffmys men även lite viktigare saker, som förhoppningsvis skall leda mig i rätt riktning. Det känns ibland som om livet står helt still, men rent känslomässigt händer kanske mer än någonsin. Men, kanske blir det en lycklig, ”normal”, vuxen människa av mig också en dag. Önskar ibland att jag kunde snabbspola till framtiden och se om faktiskt finns någon vits med att hoppas.