torsdag 17 oktober 2013

Non scholae sed vitae discimus


Känslan av att bli sedd, den är fantastisk, kanske mest när man har saknat den så som jag har. Att någon tilltalar dig, vill höra din åsikt, kanske säger några snälla ord, sådant kan förändra hela din tillvaro. Den här dagen har innehållit sådana saker, och det glädjer mig. Helt bra kan det ju aldrig kännas (för hade jag inte ett stråk av ångest och rädsla i bröstet så skulle något vara fel), men just nu finns det hopp, för mig, och för framtiden. Med små, små steg fortsätter jag framåt, och en dag ska jag nå mina mål.



Inga kommentarer :

Skicka en kommentar