söndag 28 juli 2013

Spemque metumque inter dubii

Jag var på yran igår, trots att pengarna lyser med sin frånvaro. Men det var absolut värt det. Började med att se First Aid Kit, vars ljuva, hjärtklämmande musik berörde mig ända in i själen. Jag hade inte långt till tårarna, och längtade så innerligt efter en trygg famn.
  Såg sedan slutet av Syster Sols spelning, och som vanligt gjorde det mig mer peppad. Lämnade sedan området för att träffa fina Sara mfl.
 Återvände sedan lagom till presidentens tal. Jag får alltid en så varm känsla i magen och känner mig patriotisk och kärleksfull under talet. Jamtland, jamtland, jamt å standut!

Bäst på hela kvällen var, som väntat, Alice Cooper. För att vara 65 år är han förvånansvärt alert och underhållande. Det blir tråkigt i världen när alla gamla rockrävar börjar trilla av pinn... Sjukt bra konsert i alla fall! Han spelade alla låtar jag väntat mig och jag bara njöt.
  Hade dessutom en sexdröm om honom inatt, så ja, kanske påverkade han mig ännu mer än jag trodde... Höhö. Nej usch, han är faktiskt alldeles för gammal för mig.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar