söndag 21 april 2013

Quod bonum, faustum felixque sit


Det må ha varit en hel del elände denna vecka, men den avslutas ändå med solsken så väl utomhus som inom mig.
  Jag är så lycklig som har hittat den finaste av karlar, någon som tycker om mig mer än jag förtjänar och vill ha mig vid sin sida. Det är så fint att ha någon som gör allt det som jag i tidigare förhållanden fått påminna om och längta efter, och det utan att ens veta hur oerhört rätt han gör. Bara en sådan sak som att helt självmant höra av sig, det är inte för alla det är självklart.

Han är för bra för att vara sann, visst är det så. Kan inte låta bli att nypa mig i armen och undra om jag drömmer. Om så är fallet vill jag aldrig någonsin vakna upp. Kan verkligheten vara såhär underbar? Det hade jag nästan glömt bort.

Räknar dagarna, timmarna och minuterna tills jag får vara i hans famn.






Inga kommentarer :

Skicka en kommentar