Den där tystnaden som återigen har uppstått här beror på att jag är fullt upptagen med att leva. Jag har sakta men säkert börjat må bättre, och har tagit mig an nya utmaningar i form av ett nytt jobb. Det känns spännande, roligt och skitläskigt på samma gång.
Det finns mycket som skaver och gör ont nu. Julen närmar sig med stormsteg, och det är alltid en jobbig tid. Till en början såg det ut som om jag skulle få spendera den i ensamhet, men nu åker jag ändå ner till Uppsala. Där jag allra helst vill vara är jag inte välkommen, och den sorgen är stor.
Det finns mycket som skaver och gör ont nu. Julen närmar sig med stormsteg, och det är alltid en jobbig tid. Till en början såg det ut som om jag skulle få spendera den i ensamhet, men nu åker jag ändå ner till Uppsala. Där jag allra helst vill vara är jag inte välkommen, och den sorgen är stor.
Jag har hunnit med julmarknad på Jamtli, en födelsedag och lite enkelt firande med fina vänner.
Någon riktig julkänsla infinner sig inte, men jag har sannerligen försökt. Så många drömmar ryms i mitt hjärta, men vägen är svår och snårig. Kanske, kanske, kanske blir nästa år det som är avgörande.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar