lördag 10 maj 2014

Non ut edam vivo, sed ut vivam edo

Jag gav mig själv som löfte att vi när jag också fått en inkomst skulle försöka handla allt mer ekologisk mat. Det är utmanande ibland, blir mycket dyrare och det är mycket man får avstå från. Försöker också att göra klokare val vid alla nyinköp av olika saker till hemmet.

Plastbantningen fortgår, men det måste få vara en förändring över tid, liksom bortrensningen av övriga giftinnehållande ting. Att byta ut allt i en hast skulle bli vansinnigt dyrt (exempelvis köksredskap i trä och rostfritt är inte gratis). Förbrukningsvaror av sämre slag ser jag till att använda upp istället för att bara kasta dem som många tycks göra. För mig känns det bättre att använda dem när de nu ändå är tillverkade och inköpta, för att sedan göra klokare val vid nästa inköp.

Det finns plastsaker jag aldrig kommer göra mig av med. Och det finns matvaror jag kommer ha svårt att avstå från. Men istället för att straffa mig själv för de mindre bra val jag gör som konsument, så försöker jag att berömma mig själv för de bra saker jag faktiskt gör.

Jag är inte perfekt, och jag är inte fanatisk. Jag vill på sikt skapa ett tryggt och kärleksfullt hem där eventuella framtida barn kan växa upp utan att få i sig mängder av gifter. Ibland känns det helt jäkla hopplöst. Hela tider kommer nya rapporter om skadliga produkter.  Även ekologiska varor visar sig innehålla skadliga ämnen och det tar liksom aldrig slut på eländet. Tycks inte finnas något eller någon man kan lita på. Allt verkar handla om ekonomisk vinning och ingen hänsyn tas till hälsa och miljö...

Men som sagt, bättre att göra några medvetna val än inga alls. Ibland måste det få duga att försöka. Förändring behöver ske även på högre nivå, men kan jag göra något för att påverka så måste jag försöka, och du med!





1 kommentar :

  1. Läste precis ett liknande inlägg här: http://ekomammaistan.wordpress.com/2014/05/11/ingen-kan-gor-allt-men-alla-kan-gora-nagot/ :)

    Det är lätt att tänka att antingen så ska man göra allt eller så ska man göra inget. Men alla små steg åt rätt riktning är ju skitbra :)

    Saknar dig!
    Kram Kristin

    SvaraRadera