Tittar på "Tillsammans mot cancer" och gråter floder. Cancern är något av det värsta som finns. I förra veckan förlorade en bra människa kampen, och i detta nu kämpar två människor jag bryr mig om mot den fruktansvärda sjukdomen. Ofta upptäcks den alldeles för sent, och den tar många liv utan förvarning. Jag har på nära håll sett den förtära bland annat min pappa. Man är så maktlös när den kommer på besök, som den värsta av objudna gäster. Men är man riktigt ihärdig så kan man få den att gå, och förhoppningsvis aldrig komma tillbaka. Jag känner starka människor som fortsatt att kämpa och som vägrar att ge upp, så jag vet att det finns hopp.
Sådana här gånger påminns man om vikten av leva i nuet och se till att ha det bra här och nu. Jag önskar att jag kunde göra mer för att förhindra att fler människor rycks bort för tidigt. Jag är till och med beredd att ta andras plats. För jag skulle inte saknas lika mycket som en mor som försvinner från sin familj.
Ni som vill och kan, skänk pengar till cancerfonden och framförallt kom ihåg att ge kärlek till de ni håller av!
Du skulle saknas enormt mycket <3
SvaraRadera