Horror vacui

Jag vet inte riktigt vad som hände den där kvällen. Den där kvällen då allt förändrades. Berusad, inte bara av din skönhet, var jag ett lätt offer. Blickar som möttes, outtalade ord och tid som tycktes stå still. De där evighetslånga sekunderna innan den första kyssen. Vetskapen om att nu, nu kommer världen att rasa samman. Knäsvag och yr föll jag. Föll rakt ner i din famn. En famn som jag aldrig vill lämna. De där första ögonblicken går aldrig att återskapa, men vi kan skapa nya lika skimrande och magiska. Det kan vi väl?

Vågar jag verkligen det här? Riskera att bli sårad och falla handlöst igen, utan att någon tar emot? Just nu är saknaden så stor att den övergår i rädsla. Jag kan inte lita på att någon verkligen vill vara med mig, speciellt inte när du inte är här och viskar det i mitt öra. 

Jag går sönder.