Helgen har varit alldeles underbar, men även helt fruktansvärd. Det är totalt kaos inom mig nu, och jag vill helst av allt bara fly bort, långt bort. Hur kunde livet bli så här?
Jag har skrattat, dansat, blivit smickrad, bortskämd och omfamnad. Jag har också blivit sårad och dissad, gråtit och hatat mig själv. Allt under bara ett par dagar.
Fina vänner har funnits vid min sida, men andra har stuckit kniven i mitt redan ärrade hjärta, för att se det blöda ännu mer.
Jag vill tänka att ett krossat hjärta åtminstone innebär att jag har försökt, för det har jag verkligen.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar