Förlist

Jag är förlist, ensam fast på en öde ö. 

Jag har ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut. Det kan man kanske aldrig ha, men det är inte länge sedan jag trodde mig veta en hel del. Jag visste vem jag skulle ha vid min sida och jag visste ungefär hur vår vardag skulle se ut. Nu vet jag ingenting.

Jag kan inte träffa någon man som jag inte delar vissa grundläggande värderingar med, och vill han till exempel inte ha barn, ja då är det kört. Visst går jag händelserna i förväg, jag behöver ju vara själv ett tag (eller hur var det nu?), och ska knappast bilda familj med någon främling det första jag gör. Men jag är dålig på att vara ensam och vill att varje steg jag tar skall vara i rätt riktning.

Vem kan älska mig, inte bara idag och i morgon, utan i all framtid? Och vem kan jag älska så innerligt att jag vill dela livet med honom? Jag kan inte leva enbart i nuet, framtiden finns alltid där, och det är ju nu den formas. Hur ska jag veta, vilket beslut som är det rätta? Jag vill göra det som känns rätt här och nu och tänka att morgondagen får bli som den blir, men jag kan inte riktigt. Det är svårt att vara människa, speciellt om man är jag.