tisdag 4 december 2012

Boston


Hunden är verkligen människans bästa vän. Boston låter mig inte vara sängliggandes hela dagen. Antingen kommer han och gnäller för att han vill ut och får mig på så vis att kliva upp, i alla fall för en stund, eller också så kommer han med någon leksak och talar om att han så gärna vill leka.

När jag gråter slickar han genast bort tårarna, som om han inte tål att se dem. 

Han är allt jag har nu. Det är för honom jag håller mig vid liv. 

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar