Livet är inte lätt eller rättvist, det är inte direkt någon nyhet. Men nog är det oerhört irriterande att jag nu, bara för att jag redan fått ett jobb, fick ett annat jobberbjudande igår, med bättre betalt. Jobbigt också när få vänner ställer upp då de behövs som mest.
Egentligen kan jag inte jobba alls, för att jag har en hund som inte kan lämnas ensam hela dagarna. Att skaffa honom var det bästa jag gjort, för jag älskar honom så sjukt mycket, men så som livet ser ut nu känns det ändå stundom som ett misstag. Den dagen Boston flyttade till mig såg förutsättningarna annorlunda ut, och det fanns vänner och bekanta som gladeligen (eller i alla fall utan allt för stora protester), ställde upp som hundvakter. Jag kan aldrig göra mig av med honom, utan hoppas innerligen på att allt ska lösa sig. Panik, ångest och dåligt samvete lär bli min vardag, men jag måste försöka. För lika mycket som jag behöver Boston i mitt liv, så behöver jag någon form av inkomst för att hålla oss båda vid liv.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar