onsdag 12 februari 2014

Nemo nascitur artifex.



Det finns inte så mycket att skriva om i tider som denna. Livet rullar på och jag fortsätter att kämpa. Allt kändes hopplöst i några dagar, och jag var så nära att ge upp precis allt. Men sedan insåg jag hur farligt det skulle vara, så nu är jag tappert ihärdig för att få livet att bli såsom jag vill ha det. Stundom kommer den där känslan av att det är omöjligt tillbaks, men jag vägrar att låta den segra. Jag vill, jag kan och jag måste!

Praktiken går bra och jag börjar bli redo för nya utmaningar där. De kommer dock om ett par veckor som det verkar, antingen i form av administration eller inkommande samtal, spännande vilket som! I nuläget gläds jag åt de svar man får (svarsfrekvensen är ingen hit), och särskilt mycket åt de samtal där kunderna är glada och trevliga och jag får ge dem ny information. Man stöter på mycket underliga frågor och åsikter, men det är kul och intressant att lära sig hur man skall hantera dessa.

I övrigt så har jag den senaste tiden saknar några av mina vänner extra mycket. Det gör ont när de inte finns där när de behövs som mest. Hoppas verkligen att de inte försvunnit för gott. Någon som alltid finns där, även om jag ibland blir tokig på honom, är min finaste lillkille!






2 kommentarer :

  1. Kämpa på du<3 Livet är lite för jobbigt ibland, är det nog för oss alla. Men de är de stunderna som gör oss så mycket starkare!

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. SV: Tack själv gumman! :)
    Håret växer ju ut med tiden, så bara börja spara :)

    Ha en bra Alla Hjärtans Dag! Kram

    SvaraRadera