Åtråvärt: Mens sana in corpore sano

Jag är med i underbara Emilys "Berätta om"-julkalender, och idag skall man då berätta om sin stil. Här kommer mitt bidrag:

Min stil är svår att beskriva och väldigt föränderlig.

Som yngre var jag en grå mus i bakgrunden, som inte hade råd eller möjlighet att se ut som man skulle,som ”alla andra”. Jag har alltid vetat att jag är annorlunda, men det dröjde tills jag började i högstadiet innan jag lärde mig att bejaka det och uttrycka det med mitt yttre.

Jag var väldigt blyg och rädd, men bestämde mig för att sluta upp med att gömma mig bakom mina kläder, och istället framhävas med hjälp av dem. Jag började botanisera bland det som fanns hemma, i mammas, pappas och storasystrarnas garderober, för att skapa en unik stil. Iklädd färgglada och annorlunda plagg kunde jag inte längre vara lika tillbakadragen. För att inte bli än mer mobbad och utstött var jag tvungen att bära plaggen med stolthet och glädje. Jag började uttrycka mig med hjälp av dem och blev plötsligt sedd och uppmärksammad.

Efter ett tag fick jag väldigt mycket positiva kommentarer, och jag kommer ihåg när skolbibliotekarien en dag glatt utbrast ”Åh! Hämta kameran, nu har Marianne en ny outfit!”

Folk började till sist att avundas mitt mod och jag blev ofta frågad var jag köpt mina plagg, som väldigt ofta var ärvda. Jag har varit känd som "hon med flugan", "färgbomben", "kycklingen" etc. Och jag har träffat många nya människor till följd av min stil.

Jag har testat hårfärger, frisyrer och klädstilar hejvilt i mina dagar, och är lite av en kameleont. Jag vill inte placeras i något fack, utan tycker om att vara unik och klä mig i det jag känner för. Idag är det kanske främst med hjälp av accessoarer jag uttrycker mig, men inom mig bor en hårdrockstjej, en prinsessa, en färggalning och en vintagefantast.

Tyvärr är många av mina bästa outfits inte förevigade, eller så ligger fotografierna i någon låda på annan ort. Men här kommer i alla fall några exempel på hur jag har sett ut, nya bilder finns det extremt ont om.