söndag 12 maj 2013

Quam bene vivas refert, non quam diu.

Jag hatar de här dagarna. De dagarna då min finaste åker ifrån mig. Känner mig övergiven och alldeles ensam. Hjärtat värker och jag vill bara gråta. Men jag vet att vi kommer att ses igen så fort det är möjligt, och jag tror mig veta att han saknar mig med.
  Nu gäller det bara för mig att våga vara lycklig. Det är en känsla som är skrämmande för mig, men visst borde jag väl kunna glädjas mer åt att jag faktiskt har den finaste karln man kan tänka sig. Jag övar mig ständigt på att se saker mer positivt, men det är extra svårt stunder som dessa.
 Skulle kunna göra vad som helst för att få vila huvudet mot hans bröst just nu!



"It doesn't matter where you go or what you do
I want to spend each moment of the day with you
Oh, look what has happened with just one kiss
I never knew that I could be in love like this
It's crazy but it's true
I only want to be with you"

Saknar dig hjärtat! <3 

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar