lördag 29 december 2012

Att vara

Julen är över. Någon julefrid infann sig aldrig. Hemlängtan var stor, trots att jag ju inte har något hem att komma till.

Ibland önskar man bara att någon för en gångs skull lyssnade när man pratade, att man blev sedd och hörd, att någon hade tid, att man fick känna sig välkommen, behövd och älskad. Jag behöver det mer än någonsin nu. Jag visste vem jag var när jag var en del av ett vi, jag visste precis vad jag tyckte och tänkte. Men jag är värdelös på att vara ett ensamt litet jag.

Han har allt nu, jag har ingenting. Pank, arbetslös, bostadslös, kärlekslös, ensam, vilsen och oerhört ledsen, det är jag just nu. Inte mycket att hurra över alltså.

En vacker dag ska jag orka ta tag i livet igen. Men det lär dröja.






Inga kommentarer :

Skicka en kommentar