tisdag 8 juli 2014

Qui tacet, consentire videtur

Dessa jäkla vägskäl, och beslut som måste tas! Livet är inte lätt och jag vet inte vad jag vill. Ibland vill jag satsa helt på att förverkliga mina drömmar, men oftare vinner rädslan och jag vågar inte.  Jag vet inte heller hur vägen till drömförverkligandet ska se ut. Är det värt att lida nu för att kanske få det bra sen? Eller ska man satsa på att ha det jättebra nu?

Ibland är allt jag önskar någon att prata med. Tänk om någon av de där vännerna kunde höra av sig, bara för att fråga hur jag mår. Det är tungt att alltid vara den som finns där, men allt för sällan få det tillbaks.
  Helst av all vill jag bara vara älskad och sedd, men det är en lyx jag knappt vågar drömma om längre. Lever i en tystnad så tung och mörk att den nästintill kväver mig.





1 kommentar :

  1. De känslorna och just de upplevelserna är jobbiga när de kommer.
    Att skriva ner sina tankar gör gott, ibland.
    Jag har också varit i din situation.
    Skrivande, affirmerande, meditation och samtal med någon som förstår var viktigt för mig. Ibland måste man sålla bort de som inte lyssnar eller finns för en själv, när det gäller.
    Försöka odla kontakter med människor som också är villiga att ge av sin tid för dig.
    Det tar lite tid att vända skutan. Men med tålamod så går det. Jag lovar.
    Kram <3

    SvaraRadera