Och än en gång har jag plockat upp skärvorna av mitt hjärta i ett naivt försök att lappa ihop det igen. Allt jag önskar är att någon enda gång få komma i första hand, för någon. Men jag är knappt ens värd ett ord från den som betyder mest. Just nu lever jag bara på ett litet uns hopp om en ljusare framtid, utan något särskilt att se fram emot, förutom att en dag ha tagit mig igenom den här svåra tiden, helst med livet i behåll.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar