onsdag 11 september 2013

Miserere mei, Domine

När det gör ont att fylla lungorna med luft och det känns som som varje sekund är en kamp för överlevnad. När några av livets svåraste beslut måste fattas och man bara önskar att någon annan kunde ta dem åt en. När allt känns svårt och man helst av allt vill ligga i fosterställning och tycka synd om sig själv. Då är det viktigt att komma ihåg att det finns de som har det värre, de som på riktigt kämpar för sina liv, de som aldrig får en chans att ta egna beslut, och som aldrig någonsin ägnar sig åt självömkan. Dessvärre är det så betydligt mycket enklare att tycka synd om sig själv.

Jag tycker synd om mig själv för allt det jag är och det jag aldrig kan bli. Jag tycker synd om den lilla rädda, blyga flickan som för ca 15 år sedan drömde om framtiden. Hon föreställde sig då att hon som vuxen skulle ha blivit någon annan, någon modig och "normal", som var framgångsrik, hade jobb, hus och en fin familj. Någon som vågade saker och förverkligade drömmar. Någon stark.
  Idag har ingenting hänt med personligheten, den lilla rädda flickan bor kvar inom mig, och jag drömmer om att någon gång i framtiden kanske vara någon annan. Men det kommer inte ske. Jag är dömd att vara jag.





1 kommentar :

  1. Det gör ont i mig att du tycker så illa om att vara du. Det finns i dig, som i alla, så mycket fint och bra och jag önskar att du kunde hitta något du gillar hos dig själv och fokusera på det. Försök att utveckla de sidor hos dig som du inser att du faktiskt gillar och så småningom kanske det kan leda till bättre självkänsla och självförtroende som gör att du förstår att du faktiskt är fantastisk precis som du är. Jag vet inte om du har möjlighet att prata med någon som är duktig på att hjälpa dig med detta men med en professionell samtalspartner kan du komma långt med att trivas med dig själv. Lycka till!

    SvaraRadera