onsdag 24 juli 2013

Solitudinem fecerunt, pacem appelunt

Jag saknar alla de människor jag brukade räkna till min familj, och de som var mina vänner. Av olika anledningar tycks de alla ha försvunnit ur mitt liv. Jag orkar inte bara ge utan att få någonting tillbaks, men jag finns alltid här när jag behövs. Men vem finns för mig? De få fina människor som finns kvar är guld värda. Somliga vänner försvinner aldrig, trots att man hörs/träffas så sällan.

Det är tur att livet kan vara fint även i ensamheten. Det har varit varma och fina dagar nu. Jag har plockat smultron, blåbär och hjortron, solat och auktionsfyndat. Vad sägs om två orange 70-tals fåtöljer för 20 kr till exempel? Köpte också dessa söta små glas och teakbrickan de står på.



1 kommentar :

  1. Sådana glas har jag också fyndat på loppis en gång! Nu pryder de en väns kök :)

    SvaraRadera