Idag är jag i Mattmar och går igenom gamla grejer. Har tittat på gamla fotografier och rensat ut massvis av dåliga bilder. Kan inte begripa varför jag sparat foton som är så suddiga att det är omöjligt att avgöra vad de föreställer, och alla fruktansvärt osmickrande bilder på mig... Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt min fulhet. Men det fanns fina bilder också, där jag i min ungdom var så vacker och oförstörd. Tyvärr hade jag inte en aning om det då.
Hittade några gamla kärleksbrev med. Jag har minsann blivit lovad evig kärlek några gånger, ändå sitter jag här helt ensam och gråter floder över de vackra ord som skrivits till och om mig.
Det har också blivit mysiga promenader med Boston i en vitglittrande vintervärld. Det har varit en fantastiskt vacker dag.
Det finaste man har sätter man på bordet...
Snö och solsken.
Världens sötaste lilla hus, som ett litet dockhus. Skulle inte tacka nej till det.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar