Nu är slutportföljen för kursen Litterär gestaltning inskickad, och här sitter jag med ångest. Vill verkligen att detta ska gå bra. Jag har utmanat mig själv i denna kurs och lämnat min trygghetszon, därför känns det extra jobbigt att skicka in omarbetade texter som jag bara kan hoppas på att läraren uppskattar. Usch och fy. Nu är det dags att ta sig an det journalistiska skrivandet, och det är verkligen inte min starka sida. Medveten om det kommer jag inte heller att ställa lika höga krav på mig själv i den kursen.
På tal om att utmana mig själv, så är det något jag gör dagligen numera. Jag har försökt att sätta mig själv i första hand och fokusera på mitt eget välmående. Det är inte lätt. Har dessutom insett att det har en tendens att medföra att jag trampar andra på tårna. Jag vill ju absolut inte såra någon annan, men verkar bli tvungen för att undvika att bli sårad själv. Hur fan ska man bära sig åt? Något gör jag ju bevisligen fel. Mår ju rakt inte bättre av att göra någon annan besviken. Har lärt känna så många fina människor den senaste tiden, men särskilt en har intagit en plats i mitt hjärta. Det kan rentav vara så att jag är lite förälskad, men bara lite... ;)
Det var ju inte riktigt såhär det skulle bli?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar